|
Sammanfattning
Tekniken att anlägga tryckavloppssystem med rör av klena dimensioner har under senare år fått ökad användning och är för närvarande i bruk hos närmare 100 kommuner. Antalet pumpstationer av denna typ med anslutning till kommunala avloppsnät uppgår till cirka 4 000 st, vilka fördelar sig på cirka 500 sammanhängande system av varierande storlek. Utbyggnadstakten har under senare varit cirka 100-200 pumpenheter per år. Utöver dessa pumpar finns ett okänt antal privata anläggningar. Vissa av dessa privata anläggningar omfattas också av undersökningen tack vare att va-huvudmännen i ett antal fall har avtal beträffande skötseln av dessa.
Systemet, som bygger på små pumpstationer, ofta en per fastighet, och tryckledningar med klen dimension (50-140 mm), gör det möjligt att lösa avloppsfrågorna för bl a spridd bebyggelse där en konventionell va-lösning skulle bli orimligt dyr. I vissa internationella sammanhang används för dessa typer av system benämningen PSS (Pressure Sewer System). I denna rapport har vi därför valt benämningen PSS.
Både stora och små kommuner har samlat erfarenheter av dessa system. I rapporten redovisas utbyggnadstakt samt driftstörningsfrekvenser för olika fel. Totalt har cirka 16.000 pumpår följts upp, varvid cirka 1750 st driftstörningar noterats. Detta motsvarar cirka 0, 11 driftstörningar per pumpstation och år. Driftstörningsfrekvensen varierar något mellan åren, men det finns inget i uppföljningen som tyder på en successivt ökande driftstörningsfrekvens. Stationer med privat ägaransvar har lägre driftstörningsfrekvens än dito som ägs av kommunen / va-huvudmannen. Sannolikt beror detta dels på att smärre fel har åtgärdats av fastighetsägaren utan felrapport, dels torde fastighetsägaren vara varsammare med vad som släpps ut i avloppet.
Rättsförhållandena mellan huvudman och fastighetsägare har lösts på olika sätt i kommunerna. Utslag i Statens va-nämnd och Vattenöverdomstolen) har inte gett stöd för en och samma tolkning av va-lagen, i de situationer där parterna inte frivilligt kommer överens om ansvarsfrågan för denna typ av anläggningar.
PS S-system fyller i sig va-lagens krav. Kommunen har rätt att välja tekniskt system. Fastighetsägaren får tåla intrånget på tomtmark. Han får stå för kostnaden för bl a elförsörjningen, men är samtidigt berättigad till viss ekonomisk kompensation.
Det är viktigt att huvudmannen reglerar ansvarsfrågan i sina allmänna bestämmelser, ABVA. En lösning är att fastighetsägaren svarar för PSS-enheterna och får ekonomisk kompensation av kommunen, en annan att kommunen svarar för PSS-enhetema helt och hållet.
Enligt VA-nämndens uppfattning finns det inte möjlighet att rättsligt ålägga huvud-mannen ansvar för anordning på fastighetsägarens sida om förbindelsepunkten. Rekommendationen till huvudmannen är därför att inte öka sitt ansvarstagande när det gäller dessa typer av system.
Anvisningar för några olika dimensioneringsmetoder finns i bilaga, samt teknisk beskrivning av några på marknaden förekommande system.
Vattenöverdornstolen i Svea hovrätt har sedan Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 ersatts av Miljööverdomstolen i Svea hovrätt.
|